Åhléns kränger ukuleler under den falska beteckningen “gitarr” också julen 2015. Här följer man en gammal tradition. Redan 1959 prånglade Åhlén & Holm ut ukuleler med beteckningen gitarr. (Fast 1953 visste man bättre.)
Förra året upptäckte jag att Åhléns julkatalog innehöll en ukulele. Den återfanns naturligtvis bland leksakerna och kallades gitarr. Sånt fyller en med blandade känslor. I år upprepar man sig. Och frågan inställer sig. Varför kallar man ukulelen för gitarr? Är det okunskap? Försöker man lura kunderna? Tänker man att det inte spelar någon roll – det är ju ändå bara en julklapp till ett barn?
Det som ändå är positivt är att ukulelen finns där. Det betyder säkert att det föds några ukulister som kanske aldrig hade sett ljuset annars. Att det sen blir ett eller annat besviket barn som upptäcker att deras gitarr saknar två strängar får man kanske leva med.
Åhléns har faktiskt en ganska lång tradition på området. Man har nu haft en julkatalog i några år. Men faktum är att Åhléns började som postorderföretag under namnet Åhlén & Holm. Och kan ni tänka er. Redan i sommarlistan 1953 sålde man en ukulele. “Musikinstrumentet som man lär sig spela på en halvtimme är en UKELELE – den polulära hawaii-gitarren. Lika lätt att använda för vuxna som barn. Av plast med nylonsträngar. Instruktionsbok medföljer. Längd 53 cm.”
Åhlén & Holms sommarlista 1953.
Priset var 25 kronor. Kanske var det i överkant, för i en specialkatalog 1954 sålde man samma ukulele för 14:50. Man hade också prutat på beskrivningen och skrev kort och gott “UKELELE – den populära hawaii-gitarren. Av plast med nylonsträngar. Längd 53 cm.” Priset var 14:50.
Åhlén & Holms specialkatalog 1954.
1959 var ukulelen tillbaka i Åhlén & Holms julkatalog. Av allt att döma var det här man började falskskylta dem som gitarrer. Inte mindre än fem ukuleler säljs under benämningar som “Automatisk gitarr”, “Automatisk banjo, “Tommy Steele gitarr” (jodå särskrivningar förekom redan då), “Karl-Alfreds egen gitarr” och “Skifflegitarr”.
Samtliga ukuleler var i plast. Det automatiska med två av instrumenten var en “automatisk ackordgreppslåda” som spändes fast över greppbrädan. Med knappar kunde man sedan ta ackorden G7 E7 B7 A7 D och G. Den “automatiska gitarren” hade förnicklade beslag och Elvis Presleys porträtt och namnteckning infällda. Den var för övrigt ovanligt stor för att vara en ukulele – hela 80 cm lång – och kostade 49:50.
Åhlén & Holms julkatalog 1959. Här dyker de falskskyltade ukulelerna upp för första gången. I allehanda lustiga förklädnader, dessutom.
Den automatiska banjon var 55 cm lång och så enkel att spela att “Ni spelar själv inom några minuter”. Priset var 37:50. Tommy Steel-gitarren var var något av en budget-variant utan “automatik”. Den var 52 cm lång och kostade 16:50.
Med Karl-Alfreds egen gitarr tycks vi ha förflyttat oss in i leksakssortimentet på allvar. Men “…man kan också spela riktigt på den” intygar katalogen. Det var en kombinerad ukulele och speldosa. Jag har sett samma typ av instrument i Musse Pigg-utförande. Längden var 37 cm och priset blygsamma 6:50.
“Skifflegitarren” är dock den till utseendet märkligaste av ukulelerna. Själva kroppen har Musse pigg-öron på ömse sidor av halsen som tillsammans med trycket på locket skapar en Musse pigg-siluett. Någon uttalad referens till Musse finns dock inte. På själva öronen är två kvinnoporträtt tryckta och på ansiktet en gitarrspelare som för tankarna till Elvis Presley. 9:75 kostade denna 57 cm långa “gitarr”. Jag f ö har sett en liknande hos en musikhandlare i Stockholm.
Åhlén & Holms julkatalog 1959. Karl Alfred-ukulele med speldosa och en “skiffelgitarr”.
1950-talet var plastens årtionde framför andra. Samtidigt upplevde ukulelen en renässans, delvis pga plasten. Plast, popularitet och postorder tycks hänga ihop. Jag tänker återkomma till fler postorderukuleler i en kommande bloggpost. Kanske blir det också en djupdykning i de olika ukulelerna.
