George Formby – En olycklig glädjespridare

GFGeorge Formby var en av Englands mest populära artister med en karriär som sträckte sig över fyra årtionden. Hans filmer från 1930- och 40-talen gjorde honom världsberömd och förmögen. 1939 var han Storbritanniens bäst betalda underhållare. Även om klen hälsa och höga skatter gjorde att han uppträdde sparsamt efter 2:a världskriget behöll han sin popularitet till sin död. När han dog 1961 kantades hans begravningsprocession av 150 000 sörjande.

Formby föddes 1904 i staden Wigan som George Hoy Booth. Han var en av sju överlevande barn till pappa James Lawler Booth och mamma Eliz (född Hoy). Pappan var varieteartist och uppträdde under namnet George Formby(!) Pappan var dessutom formellt bigamist eftersom han sedan tidigare var gift med en annan kvinna – Martha Maria Salter.

George arbetade som ung som stalldräng och jockey. När pappan dog 1921 tog sonen över faderns varietenummer och uppträdde i samma kläder med samma sånger och skämt. 1923 inträffade dock två saker som skulle förändra hans liv. Han köpte en ukulele och gifte sig med varieteartisten Beryl Ingham. Beryl uppträdde med sin syster i dansnummer och var prisbelönt steppdansös och hyllad träskodansare. Hon blev Georges manager under resten av hans karriär. Hon övertalade honom att ta med ukulelen i sina scenframträdande och fick honom att utveckla sitt scennummer. Det ska ha varit under ett engagemang på Alhambrateatern i Barnsley som Formby första gången hade ukulelen med i sitt nummer.

Beryl ska ha varit en slipad affärskvinna och såg till att George fick bra betalt för sina framträdanden. Gaget för ett framträdande kunde vara så mycket som 35 000 pund.

Beryl_o_George

Beryl och George Formby

1926 gjorde han sin första skivinspelning och 1960 sin sista. Hans sista skiva med ”Happy Go Lucky Me” och ”Banjo Boy” kan med fördel lämnas därhän. Särskilt ”Banjo Boy” är rent ut sagt förskräcklig.

1934 spelade han huvudrollen i filmen ”Boots! Boots!” där också Beryl medverkade. Det var den första av 20 filmer Formby spelade in fram till 1946. Sin filmdebut gjorde Formby dock redan som 15-åring i stumfilmen ”By the shortest of heads”.

I filmerna spelade Formby alltid en blyg och lindrigt begåvad men godhjärtad arbetargrabb som vinner hjärtat hos en ung kvinna från medelklassen. Och så spelade han ukulele. Han behärskade och kanske rent av utvecklade en spelstil med en kombination av ”split strokes” och ”fingerlifting” som fick det att låta som att han spelade otroligt fort.

Trots sitt virtousa spel hade George Formby begränsningar som ukulelespelare. I sitt sista TV-framträdande, sänt 1960, berättade han att han inte kunde spela i olika tonarter utan hade olika ukuleler stämda i olika tonarter och bytte instrument efter vilken tonart han skulle spela i.

Texterna i Formbys låtar innehöll ofta för tiden fräcka anspelningar på sex. Hans mest berömda låt ”Window cleaner” handlar om en fönsterputsare som i sin yrkesutövning får se vad som sker i sovrummen. Låten ”dödskallemärktes” av BBC. Det lär ha varit en av drottning Marys favoritlåtar. Efter att Formby påpekat att han spelat låten för kungen och drottningen på en Royal Variety tog BBC bort stämpeln. Låten ”With my little stick of Blackpool rock” drabbades också den av BBC dödskallemärkning.

Den sista av Formbys filmer ”George in Civvy Street” blev inte samma framgång som de tidigare filmerna. Om det var orsaken till att Formby drabbades av en depression ska vara osagt. Men han vårdades på en psykiatrisk klinik under fem veckor tidigt 1946. Väl utskriven från sjukhuset gjorde Formby en Skandinavienturné som omfattade uppträdandet på Nöjesfältet i Stockholm, som ukulelebloggen skrivit om tidigare.

Formby turnerade därefter i Sydafrika, där han och Beryl vägrade uppträda för en rasåtskild publik. Magsår, andningssvårigheter (Formby lär ha rökt 40 cigaretter om dan) och övervikt gjorde att Formby ransonerade sina uppträdanden under slutet av 1940-talet. Efter en turné i Kanada 1950 gjorde den höga inkomstskatten (marginalskatten var då 97,5 procent i Storbritannien) att han pensionerade sig.

Innan Kanadaturnén gjorde Formby också en andra turné i Skandinavien. (Även det uppträdandet i Stockholm naturligtvis avhandlat här i bloggen)

George Formby i logen på Nöjesfältet.

George Formby i logen på Nöjesfältet.

Helt upphörde Formby dock inte att uppträda. Ett furstligt gage och del av intäkterna fick honom att spela huvudrollen i pjäsen ”Zip Goes a Million” 1952. Han drabbades under tiden han spelade pjäsen av en hjärtattack. Han lades in för behandling av hjärtattacken och det morfinberoende han utvecklat efter en tidigare kollaps då han ordinerats morfin. Han beslutade sig åter för att pensionera sig.

Men inte heller den här gången varade hans pensionering länge. 1953 turnerade han i Syd-Rodhesia (Zimbabwe) och medverkade i 138 föreställningar av revyn ”Fun and the Fair” på London Palladium. Trots dysenteri, depression och lunginflammation fortsatte Formby att medverka i TV och shower under 1954 och 1955.

1955 diagnostiseades Beryl Formby med livmodercancer, eller leukumi. Uppgifterna varierar. Paret hanterade beskedet på olika sätt. Beryl började dricka, så mycket som en flaska whisky om dagen. George begravde sig i arbete och utvecklade samtidigt en ”nära vänskap” med en 20 år yngre lärarinna, Pat Howson.

När George fick beskedet att Beryl låg för döden och inte skulle överleva natten besökte han inte hennes dödsbädd. Hon dog på julafton 1960 och efter hennes död ska George offentligt sagt att ”mitt liv med Beryl var ett helvete”.

Äktenskapet med Beryl lär ha varit kallt och det finns gott om vittnesbörd om att Beryl var svartsjuk och kontrollerande.

Sex veckor efter Beryls död förlovade sig George med Pat Howson. George Formby fick dock en hjärtattack och dog bara två dagar före deras planerade bröllop, 56 år gammal.

GF_pa_aldra_dar

2 thoughts on “George Formby – En olycklig glädjespridare

Leave a Reply to admin Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *