Det började med att jag noterade att det var Walter Donaldson som skrev “Yes Sir that’s my baby”. Den där Donaldson dyker upp allt oftare i mitt musiscerande. Det blir en bloggpost om det eller om honom senare. Nu blir det istället en bloggpost om “Nee Wong – the gentleman of the orient”. En ukulelevirtous från Fillipinerna som uppträdde som kines.
Men faktum är att det också blir en bloggpost om en tidig ljudfilmsinspelning. Källan till mina upplysningar om filmen och om Nee Wong är bloggen Ukelelia.com. Filmen spelades in någon gång efter 1925 och producenten var Theodore Case som uppfann ljud-på-film-systemet som senare marknadsfördes som Movietone sound system. Movitonesystemet med ljud på själva filmen var smidigare vid biovisningar än det konkurrerande Vitaphone-systemet där ljudet fanns på separata skivor som skulle spelas upp tillsammans med filmen. Man anar en del synkningsproblem där.
(Minnesgoda läsare av Ukulelebloggen kommer ihåg att 1929 var ljudfilmens premiärår i Sverige. Filmsnutten ovan är med andra ord en riktigt tidig ljudfilm.)
Websajten silentera.com menar att filmen förmodligen spelades in efter 1925 och kan i övrigt berätta att filmen föreställer “A variety performer dressed in traditional Chinese garb sings “Yes Sir, That’s My Baby” while accompanying himself on ukulele.”
Ukuleliabloggen letade vidare och kunde identifiera ukulisten som vaudevillartisten Nee Wong. I samtida marknadsföring kallades han “a regular Chinese ‘Ukulele Ike'” och “The Gentleman of the Orient”. Några recentioner har Ukulelia också lyckats hitta.
“One of vaudeville’s most talented entertainers in Nee Wong, a lackadaisical young Chinese (sic). Nee Wong can make a ukelele (sic) talk. He sings American songs and translates them into Chinese, giving his audience a little lesson in Chinese pronunciation.” Link
“Nee Wong, the Chinese entertainer, evidently has captured England.This fact is attested by the glowing reviews in the English dailies and the trade papers. Nee is modest about his success. In a letter he writes simply and directly: ‘The audiences where I have played seem to like my style of working immensely and I will continue to try and entertain them in other places where I am booked.’ The London Stage thought him better than ordinary and had this to say relative to his debut: ‘Nee Wong, described as Gentleman of the Orient, has an important place in the programme. He has unusual gifts as a player of the ukulele and a confidential style in conversation that is not without its appeal.’ The Encore was equally enthusiastic. Anyway, Wong’s services are much in demand, as he is also headed for Paris for an indefinite stay.” Link
En bild på Nee Wong från omslaget till noterna till “There’s a Little White House on a Little Green Hill” har Ukulelia också hittat.
