The Ukulele Lady fick facket att erkänna ukulelen som instrument

May Singhi Breen var en musikarrangör och radiopersonlighet. Hon gjorde stora insatser för ukulelens spridning genom sin verksamhet som musikpedagog och arrangör. Hon arrangerade flera hundra samtida populärmusikstycken för ukulele. Dessutom stred hon länge för att få ukulelen erkänd som ett riktigt instrument av det amerikanska musikerfacket. Efter 19 års kamp erkände till slut facket ukulelen som ett riktigt instrument.

May W Singhi föddes i New York City 1891. Tillsammans med några andra kvinnor bildade May en ukulelegrupp kallad ”Syncopators” 1923 . Gruppen hade framträdanden i radio. Hon lämnade dock Syncopators när hon träffade Peter DeRose med vilken hon gifte sig 1929. Tillsammans gjorde de båda en radioshow kallad ”Sweethearts of the air”. Det blev en riktig långkörare som sändes mellan 1923 och 1939. Han spelade piano och hon ukulele. Hon blev så populär att instrumentmakaren P’Mico lade till en banjoukulele med hennes autograf i sitt sortiment. Hon blev för den breda publiken känd som “The Ukulele Lady”.

Hon anordnade ukuleleundervisning i grupp och gav ut en ukuleleinstruktionsskiva. En 78-varvare med namnet ”Ukulele Lesson”. Den första av sitt slag. Den följde med en bok kallad ”The Peter Pan Uke Method”. 1950 när Arthur Godfrey gjort ukulelen populär på nytt gav hon ut ytterligare en ukuleleskola kallad ”New Ukulele Method”.

Hennes stora insats för ukulelens främjande gjorde hon dock genom att övertyga musikförläggare att ha ukuleleackord med i sina musiktryck. Hon anlitades också av musikförlagen för att göra arrangemang lämpliga för ukulele. Hon arrangerade flera hundra musikstycken och det sägs att hon står som arrangör på fler musiktryck än någon annan person.

Många förlag försåg sina musiktryck med ukulelackordboxar utan att anpassa musiken. Istället försåg man trycket med en inledande anvisning om hur ukulelen skulle stämmas för att ackordgreppen skulle klinga rätt. ”Tune uke Bb Eb G C” t ex. Något som ju inte direkt känns som ett självklart val. May Singhi Breen gjorde sina arrangemang för D-stämd ukulele, vilket ju är kul att notera för oss i Sverige där D-stämning ju länge varit dominerande. I USA kallas D-stämning ibland ”old tuning”.

May förde också en lång kamp mot det amerikanska musikerfacket för att få ukulelen erkänd som ett ”riktigt” instrument. 1931 ansökte hon om medlemskap i the American Federation of Musicians. Men fackförbundet ansåg inte att ukulelen kunde definieras som ett instrument. Då ska man veta att t ex både munspel och triangel var riktiga instrument enligt musikerfacket.

May uppsökte musikerförbundet med advokat, intyg och en ukulele som kostade 125 dollar (mycket pengar 1931). Hon ville spela för dem för att visa att ukulelen visst var ett riktigt instrument. Förbundets folk vägrade lyssna på henne spela.

– Ukulelen är en skojig leksak som inte tillåts i orkestrar och vem som helst kan göra ljud på den inom loppet av några dagar, sa musikerfackets representant Joseph N Weber enligt the Herald Journal.

Musikerfackets vägran att erkänna ukulelen som instrument fick oväntade konsekvenser när förbundet vid två tillfällen på 1940-talet utlyste strejker där medlemmarna inte fick medverka på skivinspelningar. Fackets hållning gentemot ukulelen gjorde att det var fritt fram att spela musik på ukulele på skivinspelningarna. Vilken roll det spelade för fackförbundets omprövning av instrumentet kan man spekulera i. Faktum är dock att lokalavdelningar runt om i USA successivt började tillåta ukulelespelare som medlemmar.

1950 ändrade sig också New York-avdelningen. Att Arthur Godfrey varje dag spelade ukulele på TV kan ha spelat roll. Men den som fick avdelningen att ändra sig var May Singhi Breen, som 19 år tidigare ställt saken på sin spets.

Den här gången fick hon spela för fackförbundets styrelse och hon spelade Liszt’s Liebestraum på ett sätt som de bedömde vara ”professionellt imponerande”.

May gifte sig 1913 med en advokat Matthew Vincent Breen med vilken hon fick en dotter. De skilde sig 1917. 1929 gifte hon sig med Peter DeRose som avled 1953. Själv dog May i New York 1970.

Singhi Breen och DeRose – Sweethearts of the air.

2 thoughts on “The Ukulele Lady fick facket att erkänna ukulelen som instrument

  1. Ukulelebloggen har vuxet och blivit en stor pojke. Den börjar bli rktigt intressant med välrekade artiklar som är kul att läsa. Stimulerande för det egna iukeintresset som tyvärr varit på väg att vissna — i brist på näring alltför länge. Du kommer med nyttiga injektioner, just när vår egen boom har mattats.

    • Tack!
      Intensiteten i ukulelebloggandet varierar ju lite över tiden. Men jag hoppas att bloggens läsare har överseende med det. Ibland är det ju annat som pockar på tid och uppmärksamhet. 😉
      Men det är rätt kul och så länge det är det tänker jag fortsätta.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *