Tiny Tim – En osannolik succé

Tiny Tim är en av de mest osannolika succéer man kan tänka sig. Få skulle betrakta honom som tilldragande. Hans klädstil skulle i bästa fall kunna kallas ”personlig”. Han spelade ett instrument som för länge sedan slutat vara populärt. Han sjöng falsettsång med vibrato i en tid när artister som Jimmi Hendrix slog igenom. Under en tid var han obegripligt stor med turnéer, Las Vegas-shower och ett framträdande i Royal Albert Hall. När han gifte sig i direktsänd TV sågs vigseln av 40 miljoner människor. Fler än som såg månlandningen på TV samma år.

Tiny Tim föddes som Herbert Buckingham Khaury den 12 april 1932. Som sexåring började han lära sig spela gitarr på egen hand. Som elvaåring började han spela fiol och senare även mandolin och ukulele. Ukulele lärde han sig spela med hjälp av en självstudiebok av Arthur Godfrey som följde med en Maccaferri Islander ukulele i plast. (Det var alltså självstudieboken och inte Arthur Godfrey som följde med ukulelen.)

Herbert ska ha varit en enstöring som ung, som tillbringade all tid på sitt rum när han inte var i skolan. I skolan hade han mediokra resultat och hoppade av under andra året i High School.

På 1950-talet uppträdde han under olika namn på amatörkvällar på klubbar i New York. För att skilja sig från mängden klädde han sig uppseendeväckande och sjöng i falsett. 1959 fastnade han för artistnamnet ”Larry Love, the singing canary”. Efter att ha sett en bild på en långhårig Rudolf Valentino på en gammal filmaffisch lät Herbert sitt eget hår växa långt och vitsminkade sitt ansikte när han uppträdde.

Det var också då han tog upp låten “Tip Toe Through The Tulips” på reportoaren. En låt som kom att bli hans signaturmelodi.
1963 fick han sitt första betalda gig, på en gay-klubb. Under två år uppträdde han där under namnen ”Dary Dover” och ”Sir Timothy Timms”, innan hans manager bokade in den 185 cm långe Herbert som ”Tiny Tim”.
Tiny Tim medverkade i ett par filmer under 1960-talet. Den andra filmen ”You are what you eat” från 1968 ledde till att han fick uppträda i TV-programmet ”Rowan and Martins Laugh-in” som tydligen var ett slags TV-sänd artistkavalkad.

Det första framträdandet följdes av två andra i samma program under året. I det tredje sjöng han ”Tip Toe Through The Tulips”.

Framträdandena blev Tiny Tims genombrott och följdes av en LP-skiva ”God Bless Tiny Tim”. På skivan sjunger Tiny Tim till en stor orkester. Låten släpptes året därpå på en singel, ”For my little friends”. Singeln blev en hit och nominerades för en Grammy-utmärkelse.

Tiny Tims framgångar fick till och med uppmärksamhet i Sverige. I det timslånga radioprogrammet “Nöjesrapport från New York” 1968 berättar Claes Dahlgren om Tiny Tim.

Tiny Tim var gift tre gånger och fick en dotter, Tulip Victoria, i sitt första äktenskap. Hans första fru var Victoria Bundinger, kallad ”Miss Vicki”. De gifte sig 1969 i direktsändning i en av de stora TV-showerna ”The Tonight Show” med Johnny Carson. 40 miljoner människor såg programmet. Fler än som såg TV-sändningen av månlandningen samma år.

Tiny Tim turnerade runt om i USA efter sitt genombrott och hade bl a flera välbetalda framträdanden i Las Vegas. 1968 spelade han också Royal Albert Hall i London. Där avslutade han framträdandet med Noël Cowards ”I’ll see you again”.

Vid konserten i Royal Albert Hall ska både The Beatles och The Rolling Stones ha suttit i publiken. Roling Stones hade han mött 1964 i New York. Mick Jagger hade hört honom spela på nattklubben Page Three. Jagger hade då bjudit in honom till en fest hos musikern Bob Crewe på The Dakota Hotel. Där hade han underhållit Stones med sina versioner av deras låtar, bl a “Satisfaction” och “Time is on my side”.

Hösten 1968 träffade Tiny Tim George Harrison. De båda spelade då in en cover av “Nowhere man” som kom med på Beatles julalbum samma år.

Tiny Tim besökte också Bob Dylan i hans hem vid ett tillfälle. Tiny Tim återgav själv deras konversation på följande sätt under konserten i Royal Albert Hall:

– You know, It’s a great thrill meeting you, mr Dylan
– It’s a great pleasure meeting you, svarade Dylan.
– You know what, mr Dylan. You are today what mr Vallee (Rudy Vallee) was in 1929.
– Tell me, how was mr Vallee, svarade Dylan.
– You don’t remember, but he was the first swooner crooner. He had them all in the isles. They were swarming over him. The same with you. Now today you can write and sing songs in a way no one else can do. Like for instance when mr Vallee came out he was something like this.
Sen sjöng Tiny Tim en bit av en Rudy Valee-hit.
– That sounds pretty interesting, kommenterade Dylan.
– You know mr Dylan. What would he sound like if he sang one of your numbers?
Tiny Tim sjöng sen “Like a Rolling Stone” som om Rudy Valee hade sjungit den.
– Well that’s mighty interesting, menade Dylan.
– Mr Dylan, imagine you had lived in 1929. How would you have sounded if you sang one of his numbers.
Därefter gjorde Tiny Tim en perfekt imitation av Bob Dylan sjungande Valee-hiten “My Time is Your Time”. Varvid Dylan ska ha svarat.
– Thank you so much. Would you like a banana.

Med tiden avtog hans TV-framträdanden och hans popularitet klingade av. Men så sent som under 1990-talet gav Tiny Tim ut skivor. Den sista ”Girl” samma år som han dog, 1996. Inspelningen från hans föreställning på Royal Albert Hall gavs ut på skiva postumt år 2000.

Den 30 november 1996 gjorde Tiny Tim sitt sista framträdande. Han hade redan tidigare haft en hjärtattack och av sina läkare avråtts från att framträda mer. Trots det medverkade han vid en välgörenhetsgala arrangerad av the Women’s Club of Minneapolis. Medan han spelade sitt sista nummer för kvällen ”Tip Toe Through The Tulips” drabbades han av en hjärtattack. På väg av scenen tappade han medvetandet och vaknade aldrig upp igen. Han fördes i ambulans till ett närbeläget sjukhus där han dödförklarades efter mer än en timmes upplivningsförsök.

Tiny Tim fick tidigt ett löjets skimmer över sig. Det är lätt att förstå men också lite orättvist. Lyssnar man på konserten från Royal Albert Hall (skivan med live-inspelningen från konserten finns i sin helhet på YouTube) inser man att han verkligen kan sjunga. Hans repertoar på konserten är varierad. Lyssna på “The other side”, för att höra en låt som på alla sätt avviker från det man förknippar med TIny Tim.

1979 gjorde Tiny Tim en konsertturné i Australien. Den här videon innehåller det första av tre extranummer efter en mer än två timmar lång konsert i Luna Park i Sydney. Även det ett exempel på Tiny Tims bredd som artist. Bee Gees “Stayin’ Alive”

Tiny Tim levde de sista åren av sitt liv i Minnesota och begravdes där. Under begravningscermonin vilade Herbert Khaury i en öppen kista med sin ukulele i händerna tillsammans med en ensam tulipan. Enligt hans sista fru var Elton John och Howard Stern med på begravningen som var öppen för allmänheten och samlade 400 sörjande.

Noteras kan, vilket väl är av intresse bara för en liten grupp av ukulister, att Tiny Tim spelade på en Beltona resonatorukulele vid det sista videodokumenterade framträdandet i november 1996. Den ukulele som Tiny Tim spelade när han dog uppges vara en National.

5 thoughts on “Tiny Tim – En osannolik succé

  1. TT tillhör inte mina favoriter, men gjorde en insats för ucken, även om det var att förstärka instrumentet som inte helt seriöst. Ett drag av skämtartikel. Något som jag iofs inte har så mycket emot: stiger man fram inför en publik med en ukulele i famnen väntar sig publiken knappast ett tyngre framträdande, det ska bli underhållning. Och det är ju ofta vad man vill åstadkomma.

    • Nä, Tiny Tim är väl inte någon av mina idoler heller direkt. Men han växte i mitt anseende när jag researchade den här bloggposten.
      Framträdandet i Royal Albert Hall förändrade min bild av honom.

  2. Både värdefullt och oväntat att få lite fakta om och en kunnig bedömares värdering av Tiny Tim. Vi är många som känner att vi ska markera att vi själva står för något annat, men mannen med sopranen och ucken gjorde ju faktiskt något vi andra inte fixade: en karriär med ucken i hand.

    • Det ligger nog en del i den iakttagelsen. Att göra sin grej är en sak, att hitta en ledig nisch med publiktycke en annan. TT tycks ändå ha lyckats förena de båda. Att skratten emellanåt var hånfulla tror jag han stod ut med.

Leave a Reply to Hågel Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *