Arthur Godfrey gav ukulelen ny popularitet på 1950-talet

Arthur Godfrey var en amerikansk radio- och TV-personlighet. ”The old redhead”, som han ibland kallades, hade när han var som mest populär 40 miljoner tittare och fick 60 000 brev varje vecka. Det anses vara Arthur Godfreys förtjänst att ukulelen fick en ny våg av popularitet på 1950-talet. Han spelade nämligen ukulele i sina radio och TV-program.

Den popularitet ukulelen upplevde i USA under 1920- och 1930-talen ebbade ut under 1940-talet. I slutet av decenniet var dess stora popularitet ett minne blott. Instrumenttillverkaren Gretch vice VD sa 1948 om ukulelen:

– Dess popularitet idag är praktiskt taget noll. Jag kan ärligt säga att den är ”deader than a doornail”.

Något måste han ha överdrivit, för det fanns faktiskt ganska många tillverkare av ukuleler i USA. Inte minst sådana som tillverkade plastukuleleler. De gjorde sitt intåg på marknaden 1948-1949. Och 1950 hände det något. Från en popularitet på ”praktiskt taget noll” 1949 sålde Maccafferi, den mest kända av tillverkarna av plastuckar, 350 000 plastukuleler 1950.

Och detta något som hände var att Arthur Godfrey spelade ukulele i sina TV-program.

Men låt oss börja från början.

Arthur Morton Leo Godfrey föddes 1903 på Manhattan i New York där han också dog åttio år senare. Han tjänstgjorde i den amerikanska flottan 1920-24 och i kustbevakningen 1927-30. 1929 deltog han i en talangtävling i radio vilket ledde till att han fick en egen radioshow som sändes varje vecka. Därefter jobbade han som radiohallåa på ett par radiostationer.

Godfrey var en entusiastisk amatörpilot och reservofficer i flygvapnet. På väg till en flyglektion råkade han ut för en bilolycka som så när hade kostat honom livet. Under sin konvalecens lyssnade han mycket på radio och insåg att det stela och formella sätt radiopratare talade på skapade distans till lyssnarna. Han beslutade att när han återvände till radion skulle han använda ett avspänt och personligt tilltal. Det blev en succé och Godfrey blev en regional stjärna.

Sitt nationella genombrott fick han när han, rörd till tårar, refererade president Roosevelt’s begravningsprocession i direktsändning. Det ledde till att han fick en egen radioshow ”Arthur Godfrey Time” som sändes ”nation wide” varje morgon måndag till fredag. Det var också här han började spela ukulele i radio. Han fick även bli värd för talangjaktsprogrammet ”Arthur Godfreys Talent Scouts” som med tiden övergick från radio till att bli ett kombinerat radio- och tv-program.

1948 till 1958 ledde han TV-programmet ”Arthur Godfrey Talent Scouts” och därtill ”Arthur Godfrey and His Friends” från 1949 till 1956. Första halvåret 1950 hade han också varje vecka ett 15 minutersprogram i TV kallat ”Arthur Godfrey and His Ukulele”. Han hade ytterligare två långkörare på TV. ”Arthur Godfrey Time” 1952-59 och ”Arthur Godfrey Show” 1958-59.

1950-1954 var hans TV-program bland de 10 mest sedda i USA och perioden oktober 1951 till April 1952 var Arthur Godfrey Talent Scouts det mest sedda programmet i USA. NY Times skrev när han dog 1983, att han i mitten av 1950-talet hade 40 miljoner tittare och fick 60 000 brev varje vecka.

Hans ukulelespel i TV hade med andra ord en enorm publik. Inte undra på att ukulelen blev populär på nytt. Det gällde inte minst de båda instrument han promotade i programmet. Maccafferis Islander och Vega’s baritone-ukulele.

Just baritone-ukulelen ska Godfrey ha inspirerat Eddie Connors att konstruera. Instrumenttillverkaren Vega tillverkade därefter den ukulelen. Men den versionen av baritoneukulelens tillkomst är omdebatterad. Andra menar att John Favilla på Favilla Guitars var instrumentet upphovsman.

Höjt över all diskussion är dock det faktum att Godfrey gärna spelade baritonucke i sina program.

I kontrast till sin varma radio- och TV-personlighet hade Godfrey ett häftigt humör och en starkt kontrollbehov ”bakom scenen”. Han kunde vara både förolämpande och hotfull. Hans popularitet fick sig en ordentlig törn när han i direktsändning sparkade en av sina populära medverkande Julius LaRosa, för att han missat en danslektion.

Ungefär samtidigt fick Godfrey sitt flygcertifikat indraget i sex månader för busflygning. Han hade blivit irriterad på flygledarna på det flygfält han flög ifrån. Därför flög han avsiktligt nära kontrolltornet direkt efter start. Både LaRosa- och flygincidenterna gav Godfrey omfattande negativ publicitet. Godfrey hamnade på kollisionskurs med media och hade flera publika fejder med olika journalister och medier.

Godfrey hade rökt mycket i sitt liv och var för många intimt förknippad med sin sponsor cigarettmärket Chesterfield. 1959 diagnostiserades han med lungcancer som också hade spridit sig till stora kroppspulsådern. Han fick ena lungan bortopererad och genomgick strålbehandlingar. Han botades från sin cancer och fortsatte arbeta hos CBS till 1972, då hans 20-årskontrakt(!) gick ut. 1980 började Godfrey få problem med lungemfysem, vilket troligen orsakats av hans rökning. Det var också dödsorsaken när han dog tre år senare.

Godfrey var gift två gånger. Han hade ett barn i det första äktenskapet och tre i det andra.

1 thought on “Arthur Godfrey gav ukulelen ny popularitet på 1950-talet

  1. Pingback: The Ukulele Lady fick facket att erkänna ukulelen som instrument | Ukulelebloggen

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *