Buster Keaton spelar ukulele i filmen the Baloonatic från 1923

Buster Keaton verkar ha haft en livslång kärlek till ukulelen. Den förekommer i många av hans filmer. Från filmen ”Back Stage” 1919 till en av de sista han medverkade i ”Buster Keaton rides again” 1966. (En dokumentär som handlar om inspelningen av filmen The Railrodder, 1966). Men ukulelen var inte bara filmrekvisita utan också en del av Keatons liv vid sidan av filmen.

Den första av Keatons filmer där Buster spelar ukulele är Back Stage från 1919. När Keaton, två år senare, producerar sin första film ”The High Sign” gör ukulelen comeback. Där är det filmens leading lady Miss Nickelnurser, spelad av Bartine Burkett, som spelar ukulele. Nästa film med ukuleleinslag är ”The Baloonatic” från 1923 (”Flygteknikern” på svenska).

Miss Nickelnurser spelar ukulele för Buster Keaton i filmen The High Sign från 1921. Den första film Buster Keaton producerade.

Fem år senare hade Steamboat Bill, Jr (”Hans son på galejan”) premiär. Där återvänder Buster Keatons rollfigur från college till sin hembyggd och pappa ångbåtskaptenen. Den jättelike pappan har dock inget till övers för sonens ukulele utan gömmer den i bakfickan för att senare stampa sönder den.

Buster Keaton spelar en yngling som återvänder till sin hembyggd från college i filmen Steamboat Bill Jr, 1928.

1930 har filmen fått ljud. Buster Keaton spelar ukulele tillsammans med Cliff Edwards, Ukelele Ike i filmen “Doughboys” (”De stod i rök och damm” 1930). Där spelar de båda ett slags duett på en och samma ukulele. Edvards slår med trumpinnar på strängarna medan Keaton tar ackorden.

I filmen ”Pest from the West”, 1939, är det sen dags igen. Keaton spelar ukulele och demonstrerar sitt stenansikte när han får blomkruka efter blomkruka i huvudet medan han spelar.

Buster Keatons återhållna minspel gav honom smeknamnet “stenansiktet”. Här i filmen Pest from the west.

Till skillnad från många andra stumfilmsskådespelare var Buster Keaton återhållsam i sina uttryck. Hans rörelser var inte farsartat överdrivna och hans ansiktsuttryck sparsamma. I stumfilmssammanhang kan de nästan betraktas som subtila. Det är inte konstigt att ”stenansiktet” blev ett av hans smeknamn.

Stenansiktet var ett sceniskt uttryck som följde honom genom livet. Joseph Frank Keaton föddes den 4 oktober 1895 i Piqua, Kansas, USA. Hans föräldrar Joe och Myra Keaton var vaudevilleartister. Buster blev redan som barn en del av deras föreställning. Föräldrarna kastade Buster över scenen och till och med ut i publiken. Buster behöll hela tiden sitt stenansikte.

“The Three Keatons” uppträdde tillsammans med samtida storheter som Harry Houdini och Al Jolson. Houdini ska för övrigt ha varit den som gav Keaton namnet ”Buster” när han som sexmånaders baby föll ned för en trappa utan att skada sig.

Buster Keaton inledde sin karriär redan som barn tillsammans med sina föräldrar i “The three Keatons”.

Buster Keatons filmkarriär började 1917 som 21-åring hos Fatty Arbuckle. 1921 startade Buster sitt eget produktionsbolag, Buster Keaton Productions, och skrev, regisserade och medverkade i sina egna filmer. 1928 skrev han kontrakt med MGM och fortsatte producera och spela i filmer åt dem. Trots att MGM-filmerna blev ekonomiska framgångar tycks Buster Keaton inte ha trivts hos MGM. Under tiden hos MGM började Buster dricka och fick till slut sparken efter ett gräl med chefen Loise B Mayer.

Därefter följde några tunga år där en alkoholiserad Buster Keaton skilde sig, jobbade sporadiskt och vid något tillfälle togs in på mentalsjukhus. 1937 blev han åter anställd av MGM som skämtförfattare och medverkade sporadiskt i filmer.

1940 gifte han om sig med Eleanor. Det förefaller att ha varit en vändpunkt i hans liv. Också karriären verkar ha återhämtat sig även om den inte nådde fornstora höjder. Mellan 1947 och 1954 uppträdde Buster och Eleanor regelbundet tillsammans på Cirque Medrano i Paris. Han medverkade i många TV-produktioner och reklamfilmer. 1950- 51 hade han också en egen TV-serie ”The Buster Keaton Show”.

Buster Keaton tycks privat ha varit väldigt blyg. Skådespelaren Dick van Dyke berättar i en TV-show med Tavis Smiley i december 2005 om när han träffade Buster Keaton:

Jag åkte till hans hus i Woodland Hills och satt och pratade med hans fru en söndageftermiddag. Buster vankade omkring utanför i 45 minuter. Till slut sa jag till Eleanor, hans fru, tänker han komma in?
Hon sa: Han är lite blyg, men han kommer.
Plötsligt brast han in i rummet med sin lilla platta hatt på huvudet och en ukulele, sjungandes ”Oh Mr Moon, moon, Carolina moon”. Det var så han presenterade sig för mig.

1965 spelade Keaton huvudrollen i filmen ”The Railrodder”. En stumfilm där Keaton färdas på en dressin genom Kanada. Filmen var, vad jag förstår, tänkt som en reklamfilm för Kanada som turistland. I praktiken blev det en homage till stumfilmsskådisen Buster Keaton. Filmen är fylld av den typ av stumfilmskomik som präglade Keatons tidiga filmer.

Buster Keaton spelar baritonukulele i dokumentären “Buster Keaton Rides Again”.

Samtidigt spelades en dokumentär om filminspelningen in ”Buster Keaton rides again”. Där får man en förstahandsinsikt i hur Keaton resonerade kring filmberättande. Dessutom berättar Keaton om sitt liv och spelar några låtar på baritonukulele.

Kort därefter spelade Keaton in sin sista film. En film om säkerhet på byggarbetsplatser.

Buster Keaton dog i lungcancer, 70 år gammal, den 1 februari 1966 i Los Angeles.