The Singing Treholipee får väl betraktas som en av de märkligaste ukuleler som någonsin tillverkats. The Surf-a-lay-lee och the Kook-A-Lele från samma tillverkare hamnar dock inte långt efter på “märklighetslistan”. De tre ukulelemodellerna utgjorde Kooky Ukes-serien från tillverkaren Swagerty. The Polka-lay-lee och the Wanderlele, två ukuleler från en tillverkaren Peterson i Chicago, är samma andas barn. Continue reading
Category Archives: Instrumenten
Arthur Godfrey gav ukulelen ny popularitet på 1950-talet
Arthur Godfrey var en amerikansk radio- och TV-personlighet. ”The old redhead”, som han ibland kallades, hade när han var som mest populär 40 miljoner tittare och fick 60 000 brev varje vecka. Det anses vara Arthur Godfreys förtjänst att ukulelen fick en ny våg av popularitet på 1950-talet. Han spelade nämligen ukulele i sina radio och TV-program.
Continue reading
Lucka 4
Nej då – Inte ett dugg fördomsfullt.
1929 kunde Svenska Dagbladet hjälpa de av sina läsare som möjligen ansattes av grubblerier när de skulle välja instrument. Munspel och dragspel var inget för den musikaliske. Munspelet var för övrigt närmast en fluga (och en ohygenisk sådan) utträngd av dragspelet som de omusikaliskas favoritinstrument.
Men också dragspelet såg ut att gå en dyster framtid till mötes, ersatt av “niggerinstrument” som banjo och ukulele.
Vad säger man?
Loppmarknadsfyndet
Jag när en dröm att en dag hitta en riktigt fin ukulele på en loppmarknad eller i en second hand-affär. Några ukuleler har jag faktiskt sprungit på. Men inte den där Crafton- eller Nationalukulelen som av oförstånd hamnat bland leksakerna i affären och prissatts därefter. Men idag hittade jag en enklare ukulele i en av Stadsmissionens butiker. Bland leksakerna. Continue reading
Påsken och ukulelen
Påskägg och hönsägg, påskhare och påskgodis, ris med färgglada fjädrar och påskliljor. Men ukulele… njae. Vill man hitta en koppling mellan ukulelen och påsken får man ta en omväg. Via Påskön. Continue reading
Portföljukulelen
Jag har två ukuleler i sopraninistorlek. En av dem, en Argapa, är specialdesignad för att få plats i min portfölj. När jag beställde sopraninin från mannen bakom Argapa, Sven Nyström, fick han också måtten på portföljen. Och jag fick en ukulele som var lite större än jag väntat mig. Continue reading
Den portabla ukulelen – Inte alldeles självklart
En av ukulelens styrkor är dess storlek. Ukulister framhåller ofta hur lätt den är att ta med. Och det är klart. Jämfört med en bastuba, en basfiol eller till och med en gitarr är ukulelen en dröm ur portabiltetssynpunkt. Men ändå inställer sig frågan: Hur bär man den bäst? Continue reading
We three (My echo, my shadow and me)
Jag minns inte hur eller var jag stötte på låten. Jag har dock spelat den lite då och då. Häromkvällen slog jag på kameran och spelade in den. Jag var egentligen på väg att gå och lägga mig. Men när jag såg min Levin-ukulele ligga där kom jag på andra tankar. Det fick bli en “one-take-wonder”. Continue reading
Your feet’s too big
Från fornstora ukulister till samtida inte fullt lika stora är steget aldrig långt i denna blogg. Förra posten handlade om Formby. Nu är det mitt eget bidrag till den “invitational” som pågår på Ukulele Cosmos. En låt skriven av Fred Fisher 1936 med text av Ada Benson. Continue reading