Clara Bow var hollywoodskådis och sinnebilden av 20-talets “flapper”. Filmen hade sådär 20 år på nacken och Hollywood hade inte varit ett filmcentrum i mer än 10 år när “filmstjärnan” blev ett fenomen. Hjältar, älskare, skurkar… var och en av de gamla rolltyperna fick sina filmstjärnor. Clara Bow blev Hollywoods första sexsymbol – The “IT girl”. Flickan som hade “Det” – alltså sex appeal.

Hon fick enligt uppgift 45 000 beundrarbrev i veckan på höjden av sin popularitet. Som kvinnlig huvudrollsinnehavare tog hon tog emot statyetten när filmen “Wings” fick den första Oscar som delats ut för bästa film. Hon var med andra ord en stor (och rödhårig, vilket inte framgår i svartvitt) filmstjärna.

Hennes filmkarriär blev ändå kort. När ljudfilmen kom utvecklade hon något slags mikrofonskräck som ställde till det på filminspelningarna. I ett Hollywood som jobbade på att förbättra sitt rykte levde Bow, som kom från enkla förhållanden, ett utsvävande liv med många fester. Nyrik och billig på just det sätt som Hollywood inte längre ville uppfattas. Bow var mums för skvallerpressen.

I en rättegång där hon stämt sin frisörska/privatsekreterare för förskingring påstod sekreteraren att Bow söp och levde ett omoraliskt liv. Sekreteraren dömdes mot sitt nekande till 18 månaders fängelse. En dom som tycks ha varit ett justitiemord. Efter rättegången publicerade skvallerblaskan Coast Reporter en serie artiklar där det påstods att Bow drack, drogade, slösade och hade sex med män, kvinnor och hundar, hade trekanter och sex i det offentliga.

Trots att Coast Reporters utgivare dömdes till hela åtta års fängelse tycks måttet ha blivit rågat för hennes studio, Paramount, som droppade henne. Hennes karriär var över. Clara fick ett nervöst sammanbrott. Hon fick visserligen medverka i några filmer hos 20th Century Fox några år senare men lyckades inte göra någon riktig come back.

Vad har nu detta med ukulele att göra? Ja, lite grann i alla fall. Ingen flapper tycks ha varit komplett utan en ukulele. Och Clara Bow var inget undantag. Hon poserar ofta med en ukulele och i filmen IT underhåller hon ett sällskap på en yacht med ukulelespel.

Men om man tittar lite närmre på hennes spel i den scenen, så inser man att Clara Bow nog platsar i bloggens samlarserie “folk som inte spelar ukulele”. Så Clara Bow får nog bokföras som “sexsymbol med ukulele”. Kanske den första i den långa rad som filmen producerat.

Den tecknade filmfiguren Betty Boop sägs ibland vara inspirerad av Clara Bow. Men i själva verket ska det ha varit sångerskan Helen Kane som var förlagan. Kane och Bow var för all del rätt lika varandra på många bilder. Det kanske kan bli en bloggpost om Betty Boop och ukulele längre fram. Den som lever får se.

(Apropå Flappers. Författaren F. Scott Fitzgerald lär ha sagt att de var “lovely, expensive, and about nineteen.”)