En framgångsaga med sorgligt slut – Ukulele Ike

UkuIkeFör många amerikaner har Ukulele Ike en ikonisk status som ukulist, på ungefär samma sätt som George Formby har i Storbritannien. Han var en av de stora artisterna i USA på 1920- och 30-talen. Han spelade in över 100 låtar på skiva och medverkade i fler än 100 filmer. Mest känd är han som Benjanin Syrsas röst i Disneys film Pinoccio. Trots sina framgångar slutade han sina dagar alkoholiserad, drogberoende och utblottad.

Cliff Edwards föddes 1895 i staden Hannibal i Missouri, USA. Under 1920- och 30-talen åtnjöt han stor popularitet som sångare och ukulist. Han slutade skolan som 14-åring och började uppträda som sångare på pubar. För att ackompanjera sig själv lärde han sig spela ukulele. Ukulelen var det billigaste instrumentet i musikaffären och priset fick styra valet av instrument.

Artistnamnet Ukulele Ike ska han ha fått av en kypare som aldrig kunde lära sig vad Edwards hette.

Sitt första genombrott fick han 1918 på Arsonia Cafe i Chicago med låten ”Ja Da” som caféets pianist Bob Carlton skrivit. Tillsammans gjorde de låten till en hit på vaudevillescener runt om i USA. Vaudeville-stjärnan Joe Frisco anställde Edwards för att uppträda tillsammans med honom på New Yorks mest prestigefulla vaudevillescen The Palace i New York. Framträdandet där öppnade dörren för Ukulele Ikes medverkan i legendariska Zigfield Follies.

Ukulele Ike var tidig med ”scat-sång”, ordlösa sångsolon med vokaler och nonsensord, i sina inspelningar. Han kallade det ”effin”.

Edwards popularitet växte och han medverkade i många Broadway-shower under 20- och 30-talen. Han spelade in många av de mest populära låtarna från tiden. Bland andra ”Hard Hearted Hannah”, ”Yes Sir, That’s My Baby” och ”I’ll See You In My Dreams”. Låtar som fortfarande spelas av ukulister runt om i världen.

Han spelade också in ”Paddlin’ Madeleine Home” som är en av mina personliga favoriter. Edwards spelade också in klassikern ”Singin’ in the Rain” som han framförde tillsammans med The Brox Sisters i den stjärnspäckade filmen ”The Hollywood Revue 1929”. (Den mer berömda filmen ”Singing in The Rain” med bloggens favorit Debbie Raynolds spelades in 1952). Med tiden kom Ukulele Ike att medverka i fler än 100 filmer.

Cliff Edwards blev god vän med en annan av bloggens idoler, Buster Keaton, som tog med Ukulele Ike i tre av sina filmer. En av filmerna var ”Doughboys” (”De stod i rök och damm” på svenska) där Ukulele Ike i en scen spelar med trumstockar på en ukulele samtidigt som Keaton tog ackorden.

ikeandketon

Edwards och Keaton lär ha haft kul ihop på inspelningarna och sågs i pauser jamma tillsammans och sjunga stämsånger.

Mellan 1932 och 1946 hade Ukulele Ike egna rikstäckande radioshower i USA. Men hans popularitet dalade när publikens smak försköts mot mer skönsjungande sångare som Bing Crosby och andra ”crooners”. 1949 och 1950 hade han dock egna TV-shower.

Cliff Edwards lånade ut sin röst till olika figurer i tecknade filmer på 1940-talet. Vi svenskar som vuxit upp med Kalle Anka och hans vänner på julafton har hört hans röst tona bort när Bengt Feldreich tar över och sjunger Benjamin Syrsas ”Ser du stjärnan i det blå”. Även i hemlandet USA är det hans mest kända inspelning.

https://www.youtube.com/watch?v=cHC-5U6ah4o

I början av sin karriär spelade han sopranukulele men övergick på 1930-talet till att spela tenorukulele. Ike föredrog Martinukuleler och anses vara en av de som mest bidrog till ukulelens popularitet i USA på 1920- talet.

Edwards tjänade stora pengar på 1920-talet men skaffade sig dyra vanor som var svåra att upprätthålla under 1930-talets stora depression. Han var gift tre gånger och skild lika många gånger. Underhållen till ex-fruarna bidrog också till att Ukulele Ike med tiden fick det knapert. Han gjorde personlig konkurs inte mindre än tre gånger under sitt liv.

Edwards var alkoholist, drogberoende och storrökare vilket rimligen också bidrog till hans ekonomiska svårigheter. Edwards flyttade till Hollywood när hans filmkarriär började. När hans karriär gått i stöpet bodde han på ett hem för fattiga skådespelare och hängde han så ofta han kunde på Disney Studios för att inte gå miste om några jobberbjudanden som röst åt tecknade figurer. Det berättas att animatörerna där ibland bjöd Edwards på lunch för att få höra berättelser från hans tid inom vaudeville.

När Edwards dog av en hjärtattack 1971 var han utblottad och välgörenhetspatient på sjukhuset där han vårdades. Ingen gjorde anspråk på hans kropp och sjukhuset beslöt skänka den till UCLAs medicinska fakultet. När Walt Disney Production fick veta detta erbjöd man sig att köpa hans kropp och betala begravningen. Nu blev det istället två välgörenhetsorganisationer för skådespelare som gjorde det. Walt Disney Productions betalade hans gravsten.

Den postumt utgivna skivan "Ukulele Ike".

Den postumt utgivna skivan “Ukulele Ike”.

En tid innan Edwards dog hade han spelat in en LP ”Ukelele Ike”med många av sina gamla hits, som kom att ges ut postumt.

En kort film om Ukulele Ike:

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *