Flash mob, smart mob eller gerillaspelning?

Fem flappers med ukulele på vad som ser ut att vara en snöig strand.

Flash mob 1920’s style. Plötsligt dök de upp på stranden i snömodden. Spelade lite och försvann.

Igår var jag del av en flashmobb. Eller kanske en smart mob? I alla fall helt säkert ett slags gerillaspelning. Tre lärdomar tar jag med mig. Ukulelen får fortfarande människor att spricka upp i leenden. Gamla örhängen håller än. Och så lärde jag mig något om Flashmobbar. Men det beror mer på att jag sökte på nätet.

Vi var 10 personer som samlades framför konserthustrappan på Hötorget i Stockholm. Med var sin ukulele. Thomas Allander, a k a ukulelemannen, tog initiativet. Detta för att marknadsföra Ukulelelspelen och världsrekordförsöket den 3 september.

Medelåldern i vår lilla mobb låg tveklöst och med god marginal på 50+. Publiken på konserthustrappan var 10 gånger fler och vi skulle behöva vänta ganska många år innan dess medelålder hade nått 50. Det slog mig då att vår repertoar bestående av svängiga tre-ackordslåtar från 50- och 60-talen kanske inte alls skulle gå hem.

Men jag hade fel. Till att börja med var leendena redan från början många (och jo, det var vänliga leenden). Låtarna gick också hem. Publiken gungade till ”Sånt är livet” och flera röster stämde ljudligt och välsjungande in i refrängen.

Även ”Börja om från början” gick hem. Folk som inte var födda när låten skrevs sjöng med i refrängen. “Dagny” och “34:an” lockade kanske inte lika många att sjunga med. Men det var ändå tydligt att publiken kände igen och gillade låtarna.

Också Thomas Allanders nyskrivna ”Det har du gjort för mig” gick hem hos publiken. Trots att låten är skriven för det förestående världsrekordförsöket och alltså inte är känd av särskilt många var publiken med i refrängen. Det vittnar om att Allander kan sitt hantverk och förstår betydelsen av en catchy refräng.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det alltid är skönt när det är låtarna och inte publiken som går hem.

När man själv är med i en flashmobb är det svårt att dokumentera den. Men här är "mobben" mellan spelningarna.

När man själv är med i en flashmobb är det svårt att dokumentera den. Men här är “mobben” mellan spelningarna.

Om flash- och smartmobbar
En flashmobb är en samling människor som samlas tillfälligt och skingras efter att ha genomfört någon form av aktivitet. Ofta har det varit fråga om dans. Namnet ger i sig en ganska tydlig fingervisning om vad det handlar om. Flash mob blir översatt till svenska ”blixthop” (hop som i folkhop). Engelskans mob har ganska tydliga konnotationer till gansterism och våld. Även Flash har andra betydelser. To flash betyder också att blotta sig. Flash mob är med andra ord ett lite spännande uttryck för den med lite fantasi.

Uttrycket Flash mob myntades 2003, samma år som de första flashmobbarna organiserades av Bill Wasik, redaktör på Harpers Magazine. Den första flashmobben genomfördes av drygt 130 personer på mattavdelningen på ett Macy-varuhus på Manhattan.

Wasik hävdar att han skapade flashmobbs som ett socialt experiment för att driva med hipsters, deras konformitet och önskan att vara en del av ”nästa stora sak”. Allt detta enligt engelskspråkiga Wikipedia.

Flashmobbs som har kommersiella eller politiska syften eller som syftar till att skapa publicitet kallas smart mobs (Det visste ni inte! – Inte jag heller förrän jag läste engelskspråkiga Wikipedias artikel om flash mobs)

Namnet smart mob – och får man förmoda också företeelsen – är faktiskt äldre än flashmobbar. Smart mob beskrevs av Howard Rheingold i boken “Smart Mobs: The next social revolution”, utgiven 2002.

Tänk vad man kan lära sig när man är med på en gerillaspelning. (Och okej, nu ska vi tänja på gränserna riktigt ordentligt. Håll i de lustiga hattarna och ta ett stadigt tag om flug-propellrarna. Vi spelade apans sång ur Djungelboken: Gorillaspelning! Tisch Bom!)

För övrigt tycker jag att ni ska anmäla er till Ukulelespelen den 3 september – redan nu!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *