Jag har två ukuleler i sopraninistorlek. En av dem, en Argapa, är specialdesignad för att få plats i min portfölj. När jag beställde sopraninin från mannen bakom Argapa, Sven Nyström, fick han också måtten på portföljen. Och jag fick en ukulele som var lite större än jag väntat mig.

Ukulelen är portabel. Det är lite tjatigt att konstatera. Men en ukulele i sopraninistorlek är ännu lättare att ta med sig. Sambandet är enkelt – ju mindre desto lättare att ta med sig. Nackdelen med små ukuleler är att det blir trångt på greppbrädan. De blir med andra ord svårare att spela.

Jag ville ha en ukulele som rymdes i min portfölj. Så praktiskt att kunna ha med sig ukulelen överallt, var tanken. Tillsammans med min beställning fick Sven därför måtten på portföljen i fråga. Lite naturvetenskaplig klurighet från Svens sida gjorde att jag fick en ukulele som var något lite längre än portföljen.

Genom att göra överkanten av huvudet på ukulelen sned kan ukulelen läggas i portföljen på diagonalen. Diagonalen är som bekant längre än långsidan. Därmed kunde ukulelen göras aningen större.

Om ukulelen kan man i övrigt konstatera att den har en vacker klang. Klangen är förvånande stor och stark med hänsyn till instrumentets storlek. Träet är körsbär som jag tycker har åldrats väldigt fint under de 5-6 år jag haft ukulelen.

Argapaukuleler levereras med “fiolstämskruvar”. De fungerar utmärkt och har den fördelen att de är lätta. Särskilt utväxlade stämskruvar gör huvudet tungt och förstör många gånger balansen i ett instrument.  På min sopranini har jag dock bytt ut fiolstämskruvarna mot “vanliga” friktionsstämskruvar. Jag har valt en lite mindre och lättare modell av stämskruvar för att slippa “balansproblemet” .

Orsaken till att jag bytt är att det trots allt är lättare att stämma med friktionsstämskruvar än fiolstämskruvar. Sopraniniukulelens korta stränglängd gör den känsligare för stämningen än en vanlig ukulele. Varje millimeter fel blir ett större procentuellt fel på en kortare sträng.

Ytterligare en modifiering har jag gjort på min Argapasopranini. Jag har karvat bort en del av huvudet närmast halsen på båda sidor av den. Det var nödvändigt för att jag skulle få plats med händerna när jag tog dim-ackord.

Jag har också bytt strängarna mot Aquila-strängar. Men det är en annan historia.

Här är Argapasopraninin tillsammans med en sopranini från Tangi